Therese Merkel – Alla borde stödja den här kampen

Publicerat av bloggomaten i Bloggomaten

Maj
29

Jag har alltid varit en människa som brinner för livet. I den perfekta världen finns varken sjukdom eller sorg. I den perfekta världen finns inte cancer. Jag vill att alla ska ha möjligheten att leva lyckligt och länge. Jag Mustaschkampen såklart. Det gör väl du med?

Jag vet att man ska leva under det lagom utnötta mottot Carpe Diem. Under en period var det vanligare att folk tatuerade in dom orden än sjömän som tatuerade ett ankare på armen. Bara liksom som en påminnelse. Så att man inte glömmer bort. Undrar hur många som lever därefter?

Jag försöker så gott jag kan. Det är svårt. Jag blir påmind varje dag i och för sej, inte för att jag har en tatuering, utan för att jag har en liten dotter som är expert på det. Hittills. Min son är sju. Och ju större han blir dess då mer påmind blir han av alla vuxna att INTE leva i nuet. Så nu börjar han, precis som vi alla, falla in i mallen. Mallen av att prestera, jaga mot olika mål, hinna gör alla dom där miljoner sakerna som man bör göra.

När vi är barn har vi det. Då lever vi här och nu. Sen när vi blir vuxna gör vi allt att komma tillbaka till känslan att vara här och nu. Vara tacksam över vem man är och vad man har. Då yttre faktorer inte spelar någon roll.

Att fånga dagen. Det vill vi alla.  Dit kan vi alla tvingas komma. Om vi skulle drabbas av cancer. Eller någon vi älskar skulle drabbas av cancer. Det kan hända och händer just precis nu. Att få det tunga beskedet kan drabba oss alla när som helst.

Då man plötsligt inser hur man tagit allt för givet och inte sett de vackra sakerna man haft omkring sej. Kännt tacksamheten över att få vara frisk. Visat kärlek till dom man älskar.

Fångat dagen.

Alla har vi nog, på ett eller annat sett, drabbats  av denna sjukdom. Kanske har man en släkting som blivit sjuk? Kanske har man någon i sin närmsta familj? Kanske en nära vän? Kanske har det drabbat ens barn?

Jag kan för mitt liv inte förstå hur jag skulle reagera om jag själv eller någon i min nära krets blev drabbad. Men jag TROR att jag skulle börja ovärdera lite i mitt liv. Att jag skulle börja se lite annorlunda på saker och ting. Göra andra prioriteringar.

Jag skulle fånga dagen.

Jag är frisk. Min familj är frisk. Tack och lov. Men närsomhelst kan vi också drabbas. Därför stödjer jag Cancerfonden och Mustachkampen.

Gör det du med. Och du. Hoppas att du får en bra dag. Fånga den.

// Tess